I en organisation har vi precis genomfört den första utbildningsomgången för medarbetardrivna grupper medan vi hjälper en annan att kratta sin manege för att införa processtyrning. Båda organisationernas omvärld snurrar snabbt, ibland har vi tänkt att de befinner sig i torktumlare. Därför är vi också imponerade av deras mod. Modet att stanna upp, rekapitulera och inte låta sig styras av torktumlaren.
Att själva bestämma när den ska sättas på eller stängas av. Insikten över att organisationen själv måste ta sitt öde i sina egna händer för att med lyhördhet och nyfikenhet ta in sin omvärld och systematiskt och successivt förändras för att möta sina intressenters krav.För vi har också varit i dialog med organisationer som vill avvakta. Som säger att de förvisso behöver ett systematiserat utvecklingsarbete men att de inte har tid just nu ”eftersom allting händer samtidigt”. Och vi utvecklas ju ändå, säger de. Våra medarbetare gör hjälteinsatser varje dag! Det är vi övertygade om. Men vi vet också att en sådan ansats riskerar att bli en popcornmaskin där enorma resurser läggs på att klara vardagen och manövrera omvärlden utan att organisationen utvecklas på sikt. Utvecklingsarbetet blir en popcornmaskin som laddas, sedan håller man tummarna och hoppas på det bästa. Har man tur blir det bra, men man kan lika gärna ha hemsk otur.
Några inledande tips till den som ansvarar för en organisation som går i dessa tankar men inte riktigt ser att det är rätt läge att börja:
1. Rätt tid för att börja ett strukturerat utvecklingsarbete är alltid nu!
2. Däremot finns en avgörande förutsättning: en ledning som står bakom det och som satsar långsiktigt.
3. Börja med en pilot i en liten men synlig del av verksamheten.
4. Involvera organisationen och den operationella expertisen redan från början.
5. Fira varenda seger!