Med lång erfarenhet i olika roller möttes våra vägar i frågeställningen – varför skaver det i många organisationer?
Vi talade om en komplex samtid som fött kontrollinstrument som inte lett till resultat. Många kreativa, kompetenta kollegor kom inte till sin rätt. Resultat som borde kunna vara greppbara, men som inte kom.
Ofta hör vi att medarbetarna är organisationens främsta resurs. Men vilken dold potential finns det i människan, och var tar den där potentialen vägen mellan organisationens alla lager?
Vi började landa i en gemensam utgångspunkt. Människorna i organisationen skapar resultaten. När ledarskapet bygger på mod och tillit bjuds hela den mänskliga potentialen in. Trygga och modiga medarbetare vill bidra med mer, inte bara för att uppfylla målbilden utan också för att bidra till det syfte de tror på och själva utvecklas.
Vi hittade litteratur om vår tes. Annika och Anna hittade tidigt till standardverket Reinventing organizations. Maryam fick låna den en eftermiddag och kom tillbaka nästa morgon full av inspiration.
Utifrån organisationsformen teal som beskrivs i boken, där verksamheten är syftesdriven, där arbetsgrupper självorganiserar sig och där det finns plats för hela människan försökte vi gräva där vi stod. Vi tog med oss idéerna och jobbade bit för bit in dem där vi var.
Vi utmanade oss själva när vi i olika omgångar gick utbildningen Banbrytande ledarskap. Karl-Erik Edris blev ciceron in i ett nytt sätt att tänka, och ingången till vårt ledarskap blev:
Vem är jag?
Vad är viktigt för mig?
Hur kommer jag till min rätt?
Vad vi inte visste då var att vi tillsammans, under hela denna process, närde en idé som idag, några år senare är född, och som vi kallar för Santura.